Siiri Survival

Nuggets Rebecca alias Siiri flyttade till Bromölla september 2006. Matte och Husse märkte snabbt att Siiri är en väldigt bestämt ung dam. Ganska tidigt märktes också att hon är duktigt med näsan.

Matte och Husse var ofta på Ryssberget med henne. Ryssberget är skogsområde mellan Bromölla och Sölvesborg, mellan Skåne och Blekinge. Genom området går både Skåne-leden och Blekinge-leden, där finns också andra fina skogsvägar. Skogsområdet erbjuder skydd både till rådjur och vildsvin.

Redan under sommaren märktes att Siiri kunde hitta spår av rådjur men boxern brukar inte betraktas som vilthund...

På lördag den 24 november 2007 hade matte bestämt att Siiri fick träna lite spår och sen skulle damerna plocka lite trattkantareller. Husse hade varit dålig hela veckan. Han hade fått konstig vinterkräksjuka och hade varit hela veckan praktiskt taget i sängen mellan toabesök och hade egentligen behövt sjukhushjälp.

Matte lämnade bilen vid Leingarydsvägen som vanligt, gjorde spår och hämtade Siiri, som hade väntat i bilen. Spårträning gick alldeles utmärkt. Då var det dags att släppa Siiri från koppel och låta henne springa medan matte skulle plocka trattkantareller. Plötslig fick matte syn på rådjur och i samma ögonblick fick Siiri också syn/ lukt på rådjur. Och trots mattes "STOP" försvann Siiri efter bortspringande rådjur. Eftersom Siiri hade en gång innan gjort samma sak väntade matte halv timma innan hon började bli orolig. Matte sökte sig genom skogen åt det hållet Siiri sprang. Ingen syn på Siiri. Efter 2 timmar försökte matte att ringa hem och informera husse. Samtidigt upptäkte matte att det gick inte att använda mobil i skogen så hon var tvunget att gå tillbaka till bilen och köra längs vägen för att hitta plats att ringa samtal. Nästa var att ringa till polis och lämna anmälan. Därefter körde matte tillbaka till skogen för att leta efter Siiri. Klockan hade hunnit bli 3 på eftermiddag och dagsljuset började försvinna. Matte körde hem, hämtade kompass, större karta och ficklampor samt husse som kunde stå men orkade inte riktigt gå. Men husse vaktade brevid bilen så att matte skulle inte försvinna. Ingen syn på hund. Filt och matskål lämnades på plats. En bekant på brukshundklubben kontaktades men han tyckte inte att någon hund kunde hjälpa till.

Matte körde hem, ringde till polis igen. Det fanns ingen anmälan! Det visade sig att Polisdistriktena jobbar inte ihop. Matte hade första gången hamnat till Blekingepolis eftersom hon hade råkat vara på den sidan av Ryssberget. Hemifrån gick samtalet till Skånepolis. Anmälan lämnades till Skåne-polis också.

Söndagmorgon kom och Siiris familj hade inte sovit. På morgonen kom familjekompisar och hjälpte till. Matte hade under natten gjort A4-lappar, stoppat i plastfickor och teipat. Bilarna körde till ryssberget igen.Ryggsäckarna var fullt med filt, Siiris vinterjacka samt diarré -drycka. Kompis lämnade lappar till bekanta som han kände och körde upp till Fritidsområdet samt runt Ryssberget. Siiris matte + husse körde till skogen och vandrade flera timmar i det våta vädret. Letarna träffades vid Ryssbergstugan och passade på att prata med alla som var ute på tipspromenad. Alla möjliga människor stoppades och telefonnr lämnades, även jägarna fick lappar. Vi var rädda att Siiri skulle fastna med sin sele eller komma i kontakt med vildsvin.

På måndag morgon tog matte kontakt med radio Kristiastad och radio Blekinge samt alla stora morgontidningar angående bortsprungen hund. På måndag ringde matte till Nuggets och informerade om sorgen. Letandet fortsatt omkring Ryssberget och längs vägarna runt om Gammalstorp.

På tisdag Matte och Husse körde till Bjärnum och fick tröst från Kjell o Isa. Kjell kunde inte tänka att boxern klarar att springa flera timmar och definitivt orkade inte springa så långt iväg, hjärtat tar slut misstänkte han. Senare samma kväll åkte Matte och Husse igen till skogen och letade trots att det var mörkt och hade blivit kallt. Kompisarna hade gjort samma sak under dagen. Praktiskt taget från tidigt morgon till sen kväll körde matte och husse längs skogsvägar och promenerade i skogen. Tanken var att hitta kroppen om inget annat. Under tiden det var många som ringde och tröstade till. Helt främmande människor, oftast hundägare som tyckte synd om. Men ingen hade fått syn på hunden.

Husse började bli lite bättre och var tvunget att bestämma sig att åka till jobbet på torsdag. Samma dag skulle matte också börja jobba igen. Sorgen var tung.

På onsdag-morgon den 28 november bestämdes att åka sista gången till Ryssberget och hämta bort både filt och matskål. Det hade varit minus 6 under natten och solen lyste som aldrig innan. Matte och husse stoppade varorna i ryggsäcken. " Vi tar en liten promenad om vi skulle hitta hennes kropp" sa husse och började gå åt det hållet Siiri försvann. Efter 5 minuters vandradet såg matte plötsligt nåt i höger synfält. Vände huvudet och fick syn på Siiri som viftade med svansen. " Hej! Vad trevligt att ni var också här!" Matskålen togs upp och Siiri fick några matbitar innan matte svepte henne till vinterjackan som hade varit med i ryggsäcken. Matte började ringa till kompisar, bådes föräldrar men först till Nuggets, där Isa svarade. Också polisen informerades samt tidningar och lokalradio. Senare på eftermiddag ringde en man som hade jobbat i skogen, han hade sett hunden ca 9 tiden ungefär på samma ställe vi hittade henne halv timme senare.

Siiri var borta 4 nätter och 5 dagar, gick 4 kilo ner i vikt, tassarna var ömma men inte skadade och hon hade inga skador bortsett lite kåda på rumpan. Resan hindrade inte att komma och basta med familjen senare på onsdag- kväll. Hon fick mat i små portioner flera gången om dag och sov mycket i dom första dagarna.

Siiri har säkert ärvt en hel del från sin farmors pappa Heidalens Bobby dvs Bosse. Äventyrerna påminner lite om varandra och Bosse kan vara stolt över sin avkomling. Om någon hade tidigare frågat om boxern klarar sig i skogen 4 nätter, hade vi svarat definitivt NEJ.

I Finland jobbar en grupp volontärer ( Finlands hundsökarna rf ) med bortsprunga hundar. Deras hemsida gav värdefulla tips om sökandet och hur man bäst sprider information.

Vi vill särskilt tacka familjen Kolari i Bromölla för hjälp vi fick under dessa förfärliga dagar.

Marja och Marko, Siiris matte och husse